Vi vaknade till riktigt aprilväder imorse. Snön yrde och våren kändes plötsligt långt borta. Bara några timmar senare var snön borta, solen sken och fåglarna kvittrade.

Efter att ha suttit och pluggat vid datorn från morgon till lunch tog jag valpen och åkte till stan. Vi gick i lite affärer, gjorde ett par ärenden och lunchade med kompis. Valpen tog allt med ro, hon uppvisar verkligen allt jag kan önska av henne i det här skedet. Självständighet, stabilitet, trygghet, superfin av- och påknapp, kontaktsökande, mod och allt genomsyras av en härlig glädje som uttrycks i allt hon tar sig för. Att allt känns så enkelt och sjävklart med den här tjejen bådar gott för framtiden. Hon är sin mamma upp i dagen som valp.

Träningsmässigt ligger fokus fn vid att lära henne låsa fokus på föremål och tolerera störningar i samband med det. Successivt lägger jag in mottryck, stryker hennes päls och pratar. Detta är grund för bla markeringsträning i framtida apporteringsarbete samt impulskontroll och störningstålighet. Snart är det dags att lägga på ett kommando för låst fokus.

Jag tränar henne också att följa mitt backande och sitta i front med fokus på mig, det ska senare kedjas samman till ett fotgående. Leken utvecklar jag genom att belöna kamp med att alltid låta henne vinna och visa att det alltid gynnar henne att söka mig med föremål i munnen. Är noga med att inte belöna om hon passerar mig, jag vill bara ha henne i front. Detta för att rama in henne i korrekt position för framtida avlämningar.

Innan kvällens mörker föll hann vi även med att träffa en kollega med sin welshpojke Wilson som är nästan lika gammal som min valp. De röjde förstås nästan oavbrutet. Det är något alldeles särskilt mysigt med att se valpar leka tillsammans.