Time flies. Antagligen känns det så för att jag ständigt har ett par bollar för mycket i luften. Svårt att begränsa sig när allt är så kul!
Bonnie, min Bonnie. Hon är en stor tjej nu! 10 månader om 1 vecka och overkligt nog fyller stjärnkullen ett helt år i Januari. Då är det dags för både HD+ED-röntgen och förhoppningsvis även Fb-R som jag försöker organisera mitt i den här coronapandemin. Mina härliga valpköpare är så engagerade i sina hundar och jag får ofta rapporter om hur det går. Kunde inte hittat bättre hem till mina guldklimpar!
Det som genomsyrar kullen är den härliga inställningen till arbete och hur trevliga de är i huvudet. Det är ganska bra fart i dom allihop men i god balans med övriga egenskaper och utan stress som det verkar hittills. Jag är så nöjd med den här kullen och längtar efter att få se hur långt vi kommit med våra små stjärnor om några år.
Träningen på hemmaplan är väldigt rolig just nu och det är en enorm motivationshöjare att se en så ung förmåga som Bonnie lyckas sortera intryck och signaler så fint. Än är hon lite för omogen för att jag ska släppa henne vind för våg på stora uppgifter. Jag vill att hon ska förstå sina sinnen lite mer först och inte bara göra det hon tycker är roligast i världen, dvs springa för kung och fosterland. Hela hösten har vi tragglat grunder och jag är ganska noggrann i detaljerna vilket verkligen burit frukt som jag får skörda nu. Det vi gör mest av i dagsläget är:
– fotgående i brötig otillgänglig terräng som utmanar hennes följsamhet
– grunden till dirigeringar genom att shejpa in lönsamheten i att studera mitt kroppsspråk
– passivitet med rätt känsla
– avlämningar: söka min hand självständigt
Grunden till markeringar kan hon, här saknas mängdträningen för att bygga erfarenhet men det har jag inte bråttom med. Närsöket gör hon otroligt effektivt och jag lägger det lite på hyllan nu tills vi har en stoppsignal och dirigerbarhet i henne. Vattenavlämningar glömde jag helt bort i somras så det får vi plocka upp till våren, tills dess ska avlämningarna på land sitta som en smäck. Storsöket fick hon prova på tidigt i höstas och skötte sig med bravur. Även detta är en uppgift som kräver lite mognad, tex att använda näsan och inte bara springa som en tok samt inte låta sig distraheras och göra några byten. Därför vill jag först under lite mer kontrollerade former se henne diskriminera lite bättre mellan impuls och medvetet arbete innan hon får börja träna stora sök på allvar.
Jag är mjuk, tydlig, glad och lugn när jag tränar Bonnie och försöker alltid återkoppla till vilken känsla jag vill att hon ska ha i momenten och hur jag kan hjälpa henne dit om hon inte redan är där. Hennes härliga yvighet, stora driv och will to please vill jag bibehålla men samtidigt rama in den här härligt dynamiska personligheten på ett rättvist och schysst vis. Jag tror att man gör unghunden en björntjänst om man låter dom härja fritt hela första året eller om man styr valpen mycket och inom en allt för snäv ram. Balansen där emellan är vad jag försöker bibehålla som en röd tråd i allt vi gör tillsammans.
Lyra är ett eget litet kapitel för sig. Min fina fina Lyra. Jag kommer nog aldrig få en hund som henne igen. Det slår mig hela tiden hur klok hon är och hur väl vi känner varandra vid det här laget. Så små signaler oss emellan säger så mycket. Dagtid är Bonnie ganska dryg om jag och Lyra försöker umgås lite ostört men om nätterna är det bara jag och Lyra. När lampan släcks dyker hon in under täcket och rullar ihop sig som en räv mot mig. Att få somna så med hennes mjuka värme så nära intill är bland det bästa jag vet.
Träningsmässigt jobbar jag upp både kondition, tryck och självförtroende i Lyra nu. Hon får gå ganska stora sök vilket hon hanterar väldigt bra. I övrigt donar vi med en del blinda apporter och att få in distanserna i kroppen hos henne. Hon får regelbundet gå samma typ av långa linjetag i kända områden vilket jag tycker mig se redan ger bra resultat. Sen är det alltid en utmaning att inte blåsa för mycket på den här hunden. Hon är ju otroligt styrbar vilket jag med facit i hand har missbrukat lite. Jag har bannat mig själv en hel del för det men det är alltid lätt att vara efterklok och nu får jag vara glad för att jag vet vad jag ska ändra på. Lite av de brister vi haft har jag insett kan grunda sig i det här. Lyra måste få utrymme att tro på sin förmåga och få använda sin fenomenala näsa till det den faktiskt är till för. Just nu är det viktigare än att detaljerna är perfekta. Förhoppningsvis får jag se en apportör som blommar ut ännu mer framöver när rätt förutsättningar ges 💖
Buckkeep 