Då har vi spenderat helgen i Falun och fått till bra parningar mellan Lyra och Brave både igår och idag. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att det tar sig!

Det var en fröjd att fota den här vackra hunden, och han är minst lika fin på insidan! Så otroligt trevlig hund på alla vis. Är så löjligt peppad inför den här kombinationen!



Äntligen löper Lyra! Första bloddroppen såg jag kvällen 31/3 och om hon höglöper lika sent som förra gången borde parning vara aktuellt kring 15/4. Går allt vägen sen så föds valpkullen i mitten av Juni och blir leveransklar i mitten av Augusti.

Med 3 timmars enkel resa till hanen vill man inte chansa, visst kunde det varit betydligt längre än så, men lite planering kräver det ändå. Åtminstone ett progprov känns säkrast att ta innan avfärd. Sen kan jag ju bo på hotell ett par dagar i Falun om det skulle behövas.

Det ska bli så otroligt roligt det här!

I torsdags hade vi årets första kennelträff! Alla tikar var på plats och nästan tur i oturen att ingen av hanarna kunde komma då både Lyra och Trix (Buckkeep Bellatrix) var på g att börja löpa. Vi fick en underbar dag i solen och det blev mycket teorisnack, grunderna är så viktiga att förstå och jobba med när det gäller våra unga hundar. Sen blev det fika följt av närsök och markeringar. Så fantastiskt kul att få se alla in action och underbart att våren är här, nu kan vi fortsätta träffas regelbundet igen. Nästa planerade träff är redan om 2 veckor.

Från vänster: Natalie + Forsa (B. Gemma), Henrik + Trix (B. Bellatrix), Bonnie (B. Delta-Leonis) + Lyra, Moa + Ripa (B. Capella).

Oj vad dagarna går sakta nu, Lyra visar alla tecken på att löp är i antågande. Så fort hon börjar löpa ska jag planera parningsresan till Falun, håller tummarna för att det tajmar bra med kurser och plugg. Valpförfrågningarna haglar in på mailen numera, jag gör vad jag kan för att hinna svara alla. Det märks verkligen att intresset är stort för rasen och sporten vilket gör mig så glad, jaktapportering med en hund som är ämnad för uppgiften är ju bland det roligaste som finns!

Förrförra helgen kom Lennon (Buckkeep Alasco) och hans familj förbi på ett spontanbesök. Hundarna hade verkligen jättekul och det var lek mest hela tiden. Bonnie är ju alltid på bushumör så hon är väldigt lättflörtad. Lyra som kan vara lite tråkig ibland kom verkligen igång och de röjde rejält alla tre. Det är Bonnies förtjänst, hon håller verkligen Lyra igång. Det går inte en dag utan att Bonnie och Lyra röjer och leker hemma på gården. Underbart att se hur mycket de har ut av varandras sällskap.

Det var länge sen jag såg Lennon sist och det första jag tänkte var hur slående lik Lyra han är i ansiktsdragen och blicken. Han har vuxit upp och blivit en riktigt stor och rejäl kille, utan att kunna ett skvatt om utställning vågar jag säga att han är en helt fantastiskt välbyggd och vacker hund. Och minst lika fin på insidan, så cool, trygg, glad och härlig. Man blir så stolt som uppfödare över att se hur bra hundar man tagit fram, och med en stor hjälp från mina duktiga valpköpare förstås, utan deras insats hade det aldrig blivit såhär bra som det blev.

Sen senaste inlägget har ännu ett glädjande röntgenresultat rasslat in, Buckkeep Castor är fri på både höfter och armbågar, så skönt! Är otroligt tacksam över att så många av mina valpköpare röntgat sina hundar, man gör alla en tjänst genom att röntga sin hund, inte minst rasen i stort.

Det blir av någon slump nästan regelbundet ett inlägg i månaden här, skulle vilja att det var oftare men livet kommer emellan förstås. Och plugga till veterinär gör man ju inte med vänster hand direkt. I stort sett all vaken tid går åt skolan och hundarna utöver mina vardagliga måsten, tur att man inte har någon sambo eller människovalpar att tänka på!

Jag satte igång tjejerna lite försiktigt idag efter vad som känns som en lång vintervila men det har nog inte varit mer än 6 veckor eller något sånt. Lyra var minst sagt taggad, det märks så tydligt på henne eftersom hon är så lugn i sin karaktär. Det blev först lite repetition av grunder för att checka av vad Bonnie minns och då var Lyra mest bollkalle. Sen pillade jag lite med fotgående och fokus på Bonnies position, hon har fått en ny belöningsplacering nu på baksidan av mitt lår och en position där hon har bogen bakom mitt knä. Jag tycker det är behagligt då jag kan vända mig ohämmat utan att riskera att kliva på henne vilket är viktigt i alla sammanhang där man måste markera flera apporter samtidigt. Lyras fotgående är en katastrof men det har varit ett medvetet val att släppa på tyglarna för att fokusera på att stärka hennes självförtroende i uppgifterna hon får. Jäklar vilken skillnad det blev i hennes tryck sen jag struntade i detaljer och fokuserade på att ändra känslan istället, då kom ju resten på köpet!

Bonnie höll ihop så himla fint idag, jag är positivt överraskad. Jag har alltid upplevt henne som samlad i träning men den svåraste störningen för henne är att sitta hos mig och se Lyra jobba i marken samtidigt som jag blåser och dirigerar. Det fixade hon klockrent idag utan en tillstymmelse till oro/byte av position. Hon hade bara den där koncentrerade uppmärksamma förväntan som hon brukar ha när andra hundar jobbar. Det är alltid svårt att veta vad utfallet beror på men jag hoppas att mitt grundliga upplägg på rutinerna kring träning/aktivitet och mitt fokus kring känslan hos henne kan ha gett den frukt jag får skörda nu. Otroligt roligt är det i varje fall!

Bonnie fick ett par markeringar på vall utan referenspunkter vilket blev en utmaning men det gladde mig att se hur hon kopplar på nosen och jagar i nerslagsområdet istället för att bara springa när det blir svårt. Idag såg jag tydligt att hon följde upp vittringen fint när hon låg rätt i vind och fick dummyn i näsan. Min duktiga flicka! Det är så himla roligt att träna en så ambitiös unghund som Bonnie.

Lyra fick ett blint linjetag på 200 meter över vall och dike sen ett stopp och dirigering in i ett för henne helt nytt område där jag medvetet väljer att inte blåsa stopp och närsök då jag tror att hon ligger rätt i vind och då ska kunna jobba självständigt vilket hon också gör. Hon springer rakare och längre av att jag avstår att utnyttja hennes höga förbarhet genom att blåsa in henne på centimetern till rätt område, tänk att det tog mig så många år att fatta det. Att känslan hos hunden ger så mycket uttryck i dens arbete, det är så självklart egentligen men jag har nog aldrig riktigt fattat innebörden på djupet förrän nu.

I övrigt har mina lojala, underbara valpköpare röntgat sina hundar nu vid 1 års ålder med glädjande resultat! Totalt 6 av 8 valpar är i dagsläget röntgade varav 5 st friade, jag är så glad och nöjd! Stort grattis till mina fina valpar och valpköpare! ❤️
Buckkeep Sirus HD: A (A+A), ED: ua
Buckkeep Gemma HD: A (A+A), ED: ua
Buckkeep Capella HD: B (B+A), ED: ua
Buckkeep Alasco HD: B (B+A), ED: ua
Buckkeep Bellatrix HD: B (B+B), ED: ua
Buckkeep Delta-Leonis HD: C (C+B), ED: ua

Tyvärr har alltså min egen Bonnie höftledsdysplasi och fått grad C vilket tog mig tid att bearbeta och jag har fortfarande lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det avseende framtiden. Idén om att hon kunnat vara en kandidat för avel är nu helt utesluten trots att man säkert kan fixa en kull med index över 100 ifall man väljer ”rätt” hane, det känns inte rätt för mig. Frågan nu är om jag ska fortsätta satsa på Bonnie så dedikerat som jag gjort hittills avseende träning och framtida tävlingsmål. Det återstår att se, jag behöver låta det här sjunka in mer innan jag hittar en ny väg framåt.

Planeringen för nästa kull är igång lite mer definitivt nu när jag sett majoriteten av första kullens röntgenresultat. Jag har valt hane och kommer inom kort presentera honom och mitt tänk kring kombinationen här på hemsidan.

Ett axplock av bilder från den här gnistrande kalla vintern vi fick. Oj vad hundarna har njutit alltså! Lek i snön varenda dag utan undantag! Fotokvalitén är tyvärr riktigt kass men det får duga tills dagen jag sparat ihop till objektivet jag drömmer om.

Stjärnkullen fyllde 1 år i måndags och det känns overkligt och fantastiskt på samma gång. Det har varit så otroligt roligt att följa den här kullen under året som gått. De har hamnat så rätt allihop och jag känner mig lyckligt lottad över vilka fina familjer valparna fått.

I december fyllde alla i ett anonymt formulär digitalt då jag ville utvärdera kullen lite närmare och anonymt för att få så ärliga svar som möjligt. Det var frågor om olika saker som jag tycker är viktiga för mig ur avelssynpunkt, tex föremålsintresse, skottreaktion, hälsa, rädslor, och egenskaper som följt valpen sen leverans. Även flera öppningar för personlig feedback till mig i min uppfödarroll. Resultaten var egentligen inte överraskande för mig, jag har ju god kontakt med alla men det kändes ändå otroligt härligt att sammantaget få bekräftat att den här kullen blev så bra. Vad jag däremot blev förvånad och tagen av var hur mycket cred jag fick. Jag är min egen största kritiker och det är en utmaning att hantera det. Att få så varma ord från valpköparna betyder väldigt mycket för mig. Det är så galet kul det här med uppfödning! Jag ska försöka ta mig tid att göra om hemsidan någon dag och presentera varje valp lite mer individuellt, vet att många är nyfikna!

Ännu en anledning att fira är att första röntgenresultatet kommit! Buckkeep Sirius är kennelns första röntgade hund och inte nog med det så slog han till med både A-höfter och 0 på armbågarna. Både jag och hans familj är förstås jätteglada. Nu är det bara 7 st kvar att oroa sig för och snart är det dags för mitt egna lilla busfrö att lägga sig på röntgenbordet, spännande!

Jag går i planeringstankar inför nästa kull och det är med stor förväntan. Lyras löpcykel blev lite förskjuten efter valpkullen för ett år sen så hennes senaste löp var i Oktober 2020. Om hon håller sig till sina 5,5-6 månintervaller som hon brukar så borde nästa löp komma i början av April. Att välja hane har förstås varit jättesvårt men han med stort H som står högst på listan känns klockren rakt igenom och jag har fått så fina referenser på honom. Jag vill låta några fler röntgenresultat från stjärnkullen trilla in först, sen ska jag presentera den här fina grabben på hemsidan och hur jag tänkt kring kombinationen.

I övrigt ligger vi lite lågt med uteträning nu av förklarliga skäl, istället går vi mer promenader och tjejerna verkar vara helt okej med läget. Lyra har någon slags high nu och är verkligen i sin mentala formtopp känns det som, vi har väldigt roligt tillsammans och hon leker mer än vanligt med Bonnie.

När det gäller Bonnie så är hon så härlig att jag måste nypa mig i armen ibland. Så explosiv och ambitiös i arbete men samtidigt så nära till lugn och fokus. För ett tag sen hamnade vi i någon fas där vi missförstod varandra ibland och hon blev väldigt fjäskig i sin känsla att jag förväntade mig prestation i något hon inte förstod. Det är nog nyttigt att ibland stöta på små gupp på vägen mot utveckling och mål. Man får tänka till och jag lär mig mycket av analysera och justera min roll som hundförare och tränare. Jag förstod ganska snabbt att det bara handlade om att jag var otydlig och hade orättvist höga förväntningar på henne i flera lägen. Så fort jag ändrade mitt sätt, blev tydligare och slog ner tempot så hamnade hon helt rätt i den där härliga fokuserade lugna attityden som jag älskar hos henne. Tänk hur enkelt det är egentligen, om man bara har lite självinsikt. Vilket nog också är den egenskap jag finner absolut viktigast hos människan som varelse.

Det var allt för denna gång, nedan följer veckans bildskörd 🧡🖤

Vi fick kanske den bästa julen någonsin. Lugnt och skönt med massor av god mat och superfint väder med mycket utevistelse. Solen sken över det frostiga gräset vid sjön på julafton. Jag, mamma och Ville satt lutade mot fiskebodens vägg och insöp stunden med kaffe och lussebullarna jag bakade på lucia. Sen fick hundarna sig en riktig genomkörare. Naturen där vi bor bjuder på så otroligt många olika möjligheter och det gör träningen så rolig!

Dels skickade jag tjejerna på långa linjetag som de varit med och ställt ut. Vi utnyttjade traktorspåren ner mot sjön och Lyra som växt i självförtroende under hösten gick 270 meter utan att tveka. Bonnie som redan har ett självförtroende som heter duga fick en linje på 170 meter. Blev så glad när jag såg hur hon plockade dummyn sådär snyggt i farten och med fint grepp mitt över.

I tätt, högt gräs precis invid vassen pillade jag ner ett närsök med minidummies. Bonnie gick jag ut och satte i området, återgick till Lyra som satt kanske 50 m bort och därifrån bad jag Bonnie närsöka. Jag vill se att hon håller området lika bra på håll som när jag står nära. När det funkar klockrent sätter jag ihop det med dirigering och stoppsignal.

Lyra skickade jag 3 ggr till samma närsöksområde fast från en ny vinkel och längre avstånd vid varje skick. Hon gick som en klocka, min duktiga flicka.

I övrigt så har jag satt ihop delmoment till en helt ny avlämning för Bonnie där hon fryser med dummyn i min hand och bara släpper på tack. Är väldigt nöjd med hur fint hon tar sig an uppgiften. Jag har en hel del kvar i Bonnies grundutbildning och hade bara jag fått bestämma hade vi gjort allt på en gång ungefär. Men med en het hund i kopplet vet jag hur viktigt det är att skynda långsamt och fila på detaljer redan från början.

Vi har sen några veckor tillbaka börjat gå regelbundet på simträning hos Johanna på Liljedahls Hundhälsa. Jag är så himla imponerad och nöjd med beslutet att kosta på oss en hundfysioterapeut. Johanna är så himla duktig och har lärt mig jättemycket om den här rehabformen. Lyra tycker simmet är riktigt roligt och har varit en stjärna under inskolningen i poolen. Min duktiga fina Lyra, så otroligt lugn och enkel att ha att göra med i allt sånt här nytt. Bonnie har tagit några fler repetitioner på sig att bli självständig i poolen men snart kan jag nog kliva upp och låta henne simma utan mig i vattnet. Imorgon bär det av igen!

Coronaläget är fortfarande kritiskt, om inte värre nu än innan. Det innebär att valpträffar känns avlägset att organisera. Även om det är helt ok att träffas utomhus så är det för kallt för att ses någon längre stund ute. Blir ev någon kortare träff framöver för de som bor nära. Hoppas på bättre förutsättningar till våren att samla hela kullen som jag längtat så efter!

Time flies. Antagligen känns det så för att jag ständigt har ett par bollar för mycket i luften. Svårt att begränsa sig när allt är så kul!

Bonnie, min Bonnie. Hon är en stor tjej nu! 10 månader om 1 vecka och overkligt nog fyller stjärnkullen ett helt år i Januari. Då är det dags för både HD+ED-röntgen och förhoppningsvis även Fb-R som jag försöker organisera mitt i den här coronapandemin. Mina härliga valpköpare är så engagerade i sina hundar och jag får ofta rapporter om hur det går. Kunde inte hittat bättre hem till mina guldklimpar!
Det som genomsyrar kullen är den härliga inställningen till arbete och hur trevliga de är i huvudet. Det är ganska bra fart i dom allihop men i god balans med övriga egenskaper och utan stress som det verkar hittills. Jag är så nöjd med den här kullen och längtar efter att få se hur långt vi kommit med våra små stjärnor om några år.

Träningen på hemmaplan är väldigt rolig just nu och det är en enorm motivationshöjare att se en så ung förmåga som Bonnie lyckas sortera intryck och signaler så fint. Än är hon lite för omogen för att jag ska släppa henne vind för våg på stora uppgifter. Jag vill att hon ska förstå sina sinnen lite mer först och inte bara göra det hon tycker är roligast i världen, dvs springa för kung och fosterland. Hela hösten har vi tragglat grunder och jag är ganska noggrann i detaljerna vilket verkligen burit frukt som jag får skörda nu. Det vi gör mest av i dagsläget är:
– fotgående i brötig otillgänglig terräng som utmanar hennes följsamhet
– grunden till dirigeringar genom att shejpa in lönsamheten i att studera mitt kroppsspråk
– passivitet med rätt känsla
– avlämningar: söka min hand självständigt

Grunden till markeringar kan hon, här saknas mängdträningen för att bygga erfarenhet men det har jag inte bråttom med. Närsöket gör hon otroligt effektivt och jag lägger det lite på hyllan nu tills vi har en stoppsignal och dirigerbarhet i henne. Vattenavlämningar glömde jag helt bort i somras så det får vi plocka upp till våren, tills dess ska avlämningarna på land sitta som en smäck. Storsöket fick hon prova på tidigt i höstas och skötte sig med bravur. Även detta är en uppgift som kräver lite mognad, tex att använda näsan och inte bara springa som en tok samt inte låta sig distraheras och göra några byten. Därför vill jag först under lite mer kontrollerade former se henne diskriminera lite bättre mellan impuls och medvetet arbete innan hon får börja träna stora sök på allvar.

Jag är mjuk, tydlig, glad och lugn när jag tränar Bonnie och försöker alltid återkoppla till vilken känsla jag vill att hon ska ha i momenten och hur jag kan hjälpa henne dit om hon inte redan är där. Hennes härliga yvighet, stora driv och will to please vill jag bibehålla men samtidigt rama in den här härligt dynamiska personligheten på ett rättvist och schysst vis. Jag tror att man gör unghunden en björntjänst om man låter dom härja fritt hela första året eller om man styr valpen mycket och inom en allt för snäv ram. Balansen där emellan är vad jag försöker bibehålla som en röd tråd i allt vi gör tillsammans.

Lyra är ett eget litet kapitel för sig. Min fina fina Lyra. Jag kommer nog aldrig få en hund som henne igen. Det slår mig hela tiden hur klok hon är och hur väl vi känner varandra vid det här laget. Så små signaler oss emellan säger så mycket. Dagtid är Bonnie ganska dryg om jag och Lyra försöker umgås lite ostört men om nätterna är det bara jag och Lyra. När lampan släcks dyker hon in under täcket och rullar ihop sig som en räv mot mig. Att få somna så med hennes mjuka värme så nära intill är bland det bästa jag vet.

Träningsmässigt jobbar jag upp både kondition, tryck och självförtroende i Lyra nu. Hon får gå ganska stora sök vilket hon hanterar väldigt bra. I övrigt donar vi med en del blinda apporter och att få in distanserna i kroppen hos henne. Hon får regelbundet gå samma typ av långa linjetag i kända områden vilket jag tycker mig se redan ger bra resultat. Sen är det alltid en utmaning att inte blåsa för mycket på den här hunden. Hon är ju otroligt styrbar vilket jag med facit i hand har missbrukat lite. Jag har bannat mig själv en hel del för det men det är alltid lätt att vara efterklok och nu får jag vara glad för att jag vet vad jag ska ändra på. Lite av de brister vi haft har jag insett kan grunda sig i det här. Lyra måste få utrymme att tro på sin förmåga och få använda sin fenomenala näsa till det den faktiskt är till för. Just nu är det viktigare än att detaljerna är perfekta. Förhoppningsvis får jag se en apportör som blommar ut ännu mer framöver när rätt förutsättningar ges 💖

Hösten är här och temperaturen sjunker successivt. Det märks framförallt på Lyra som förändras varje år under sensommaren. Hon blir piggare i blicken, springer mer, busar mer och är betydligt mer intresserad av att träna. Hon har alltid varit lite känslig för värmen och loggat ut från alla måsten under de varmaste månaderna. Nu vaknar hon till liv och det är så roligt att se.

Bonnie är snart 8 månader gammal nu och det känns overkligt hur snabbt tiden går. Vi lär känna varandra allt mer i takt med vad vi upplever tillsammans. Det är mycket krut under tassarna på henne och det kräver mig som förare vilket är stimulerande och lärorikt.

Med Bonnie jobbar jag vidare med fotgående, stadga och impulskontroll. Jag utmanar henne med nya störningar i träningen av låst fokus (grunden i markeringsträning) vilket hon tolererar jättefint. Vi jobbar också vidare med att bjuda avlämningar i hand och jag har nyligen introducerat henne för söket nu vilket hon tycker är väldigt roligt. Hon är en otroligt ambitiös och rolig hund att träna. Jag upplever att hon har ett stort självförtroende vilket jag värnar om och försöker ge henne lagom svåra uppgifter.

Idag hade vi kennelträff på Stockholms hundsportcentrum i Upplands Väsby. Tyvärr var det flera som inte kunde komma men på plats var, förutom jag och Bonnie, Natalie med Forsa (Gemma) och Moa med Ripa (Capella). Vi hade hyrt in Maria Björklund som är fd kollega till mig som instruktör för att gå igenom grunderna för b-prov nybörjarklass. Perfekt eftersom Maria är under utbildning till b-provsdomare och har stenkoll på bedömningen och reglerna. Vi fick en hel del att tänka på idag, både två- och fyrbeningar. Så roligt och nyttigt för oss alla!

På kennelträffen hade jag också med ett gäng kallvilt som vi i slutet lät valparna bekanta sig med. Alla nosade på med viftande svansar och stort intresse. Efter lite övertalning lyckades alla också apportera lite grann. Väl hemma, efter att Bonnie legat på laddning ett par timmar, provade vi viltet en gång till. Denna gång med ännu större intresse att bära och lämna av hos mig. Är så nöjd med Bonnie idag, känner så mycket för den här lilla tjejen.

Jag dammade av systemkameran och knäppte några bilder på Bonnie här om dagen. Hon är så vacker min lilla tjej, jag höjer henne till skyarna jämt och det känns väldigt kaxigt men jag är verkligen så nöjd med allt hon är (och kan inte sluta uttrycka det, haha). Imorgon fyller hon och syskonen 6 månader! Känns otroligt att tiden gått så fort.


Time flies och det har hänt mycket senaste tiden. Lyra har spenderat mycket tid under våren och försommaren hos min mamma och hennes sambo på deras gård på Ekerö. Hon stortrivs och strövar fritt på gården hela dagarna. Att se henne busa med grannarnas hundar och sova på gräsmattan i skuggan under fruktträden får mig att inse vilket fantastiskt hundliv hon får möjligheten att leva. Det är hon så värd efter valpkullen i våras. Jag spenderar också en hel del tid på gården men pendlar hem till Uppsala emellanåt och Bonnie är nästan alltid med mig, både hemma och på jobb.

Bonnie och Lyra har en otroligt fin relation och jag ser tydligt att Lyra är mer engagerad i Bonnie än hon någonsin varit i en annan artfrände. Hon är väldigt tålmodig med Bonnie och tillåter kanske mer än hon borde. De leker tillsammans varje dag och jag upplever att de verkligen trivs ihop men att Lyra också uppskattar en del egentid emellanåt.

Bonnie och resten av kullen fyller 5 månader imorgon och de är allihop underbara individer och utvecklas i en hiskelig fart. Vi har hunnit med ännu en valpträff, 14/6 spenderade vi en halvdag på Knivsta hundsportcenter. Tyvärr kunde inte alla komma och det är inget jag räknar med heller, flera har långt att åka och covid-19 är också en begränsande faktor. På denna träff var Forsa (Gemma), Ripa (Capella), Lennon (Alasco) och förstås jag och Bonnie med. I hundhallen var det svalt och skönt, vi gjorde lite av varje. Alla fick prova på rallylydnad, springa genom agilitytunnel, närsök och markering med kallvilt. Alla valpar visade på stort mod och härligt fågelintresse.

Nu har jag en sommar framför mig med lite av varje att stå i. För första gången på många år har jag inte en heltidstjänst över sommaren utan istället valt att jobba timmar. Det gör att jag kan styra mycket mer över min tid och vara mer ledig än jag brukar vilket är perfekt när jag har Bonnie att fostra och träna.