Fredag 20/11

Time flies. Antagligen känns det så för att jag ständigt har ett par bollar för mycket i luften. Svårt att begränsa sig när allt är så kul!

Bonnie, min Bonnie. Hon är en stor tjej nu! 10 månader om 1 vecka och overkligt nog fyller stjärnkullen ett helt år i Januari. Då är det dags för både HD+ED-röntgen och förhoppningsvis även Fb-R som jag försöker organisera mitt i den här coronapandemin. Mina härliga valpköpare är så engagerade i sina hundar och jag får ofta rapporter om hur det går. Kunde inte hittat bättre hem till mina guldklimpar!
Det som genomsyrar kullen är den härliga inställningen till arbete och hur trevliga de är i huvudet. Det är ganska bra fart i dom allihop men i god balans med övriga egenskaper och utan stress som det verkar hittills. Jag är så nöjd med den här kullen och längtar efter att få se hur långt vi kommit med våra små stjärnor om några år.

Träningen på hemmaplan är väldigt rolig just nu och det är en enorm motivationshöjare att se en så ung förmåga som Bonnie lyckas sortera intryck och signaler så fint. Än är hon lite för omogen för att jag ska släppa henne vind för våg på stora uppgifter. Jag vill att hon ska förstå sina sinnen lite mer först och inte bara göra det hon tycker är roligast i världen, dvs springa för kung och fosterland. Hela hösten har vi tragglat grunder och jag är ganska noggrann i detaljerna vilket verkligen burit frukt som jag får skörda nu. Det vi gör mest av i dagsläget är:
– fotgående i brötig otillgänglig terräng som utmanar hennes följsamhet
– grunden till dirigeringar genom att shejpa in lönsamheten i att studera mitt kroppsspråk
– passivitet med rätt känsla
– avlämningar: söka min hand självständigt

Grunden till markeringar kan hon, här saknas mängdträningen för att bygga erfarenhet men det har jag inte bråttom med. Närsöket gör hon otroligt effektivt och jag lägger det lite på hyllan nu tills vi har en stoppsignal och dirigerbarhet i henne. Vattenavlämningar glömde jag helt bort i somras så det får vi plocka upp till våren, tills dess ska avlämningarna på land sitta som en smäck. Storsöket fick hon prova på tidigt i höstas och skötte sig med bravur. Även detta är en uppgift som kräver lite mognad, tex att använda näsan och inte bara springa som en tok samt inte låta sig distraheras och göra några byten. Därför vill jag först under lite mer kontrollerade former se henne diskriminera lite bättre mellan impuls och medvetet arbete innan hon får börja träna stora sök på allvar.

Jag är mjuk, tydlig, glad och lugn när jag tränar Bonnie och försöker alltid återkoppla till vilken känsla jag vill att hon ska ha i momenten och hur jag kan hjälpa henne dit om hon inte redan är där. Hennes härliga yvighet, stora driv och will to please vill jag bibehålla men samtidigt rama in den här härligt dynamiska personligheten på ett rättvist och schysst vis. Jag tror att man gör unghunden en björntjänst om man låter dom härja fritt hela första året eller om man styr valpen mycket och inom en allt för snäv ram. Balansen där emellan är vad jag försöker bibehålla som en röd tråd i allt vi gör tillsammans.

Lyra är ett eget litet kapitel för sig. Min fina fina Lyra. Jag kommer nog aldrig få en hund som henne igen. Det slår mig hela tiden hur klok hon är och hur väl vi känner varandra vid det här laget. Så små signaler oss emellan säger så mycket. Dagtid är Bonnie ganska dryg om jag och Lyra försöker umgås lite ostört men om nätterna är det bara jag och Lyra. När lampan släcks dyker hon in under täcket och rullar ihop sig som en räv mot mig. Att få somna så med hennes mjuka värme så nära intill är bland det bästa jag vet.

Träningsmässigt jobbar jag upp både kondition, tryck och självförtroende i Lyra nu. Hon får gå ganska stora sök vilket hon hanterar väldigt bra. I övrigt donar vi med en del blinda apporter och att få in distanserna i kroppen hos henne. Hon får regelbundet gå samma typ av långa linjetag i kända områden vilket jag tycker mig se redan ger bra resultat. Sen är det alltid en utmaning att inte blåsa för mycket på den här hunden. Hon är ju otroligt styrbar vilket jag med facit i hand har missbrukat lite. Jag har bannat mig själv en hel del för det men det är alltid lätt att vara efterklok och nu får jag vara glad för att jag vet vad jag ska ändra på. Lite av de brister vi haft har jag insett kan grunda sig i det här. Lyra måste få utrymme att tro på sin förmåga och få använda sin fenomenala näsa till det den faktiskt är till för. Just nu är det viktigare än att detaljerna är perfekta. Förhoppningsvis får jag se en apportör som blommar ut ännu mer framöver när rätt förutsättningar ges 💖

Lördag 19/9

Hösten är här och temperaturen sjunker successivt. Det märks framförallt på Lyra som förändras varje år under sensommaren. Hon blir piggare i blicken, springer mer, busar mer och är betydligt mer intresserad av att träna. Hon har alltid varit lite känslig för värmen och loggat ut från alla måsten under de varmaste månaderna. Nu vaknar hon till liv och det är så roligt att se.

Bonnie är snart 8 månader gammal nu och det känns overkligt hur snabbt tiden går. Vi lär känna varandra allt mer i takt med vad vi upplever tillsammans. Det är mycket krut under tassarna på henne och det kräver mig som förare vilket är stimulerande och lärorikt.

Med Bonnie jobbar jag vidare med fotgående, stadga och impulskontroll. Jag utmanar henne med nya störningar i träningen av låst fokus (grunden i markeringsträning) vilket hon tolererar jättefint. Vi jobbar också vidare med att bjuda avlämningar i hand och jag har nyligen introducerat henne för söket nu vilket hon tycker är väldigt roligt. Hon är en otroligt ambitiös och rolig hund att träna. Jag upplever att hon har ett stort självförtroende vilket jag värnar om och försöker ge henne lagom svåra uppgifter.

Idag hade vi kennelträff på Stockholms hundsportcentrum i Upplands Väsby. Tyvärr var det flera som inte kunde komma men på plats var, förutom jag och Bonnie, Natalie med Forsa (Gemma) och Moa med Ripa (Capella). Vi hade hyrt in Maria Björklund som är fd kollega till mig som instruktör för att gå igenom grunderna för b-prov nybörjarklass. Perfekt eftersom Maria är under utbildning till b-provsdomare och har stenkoll på bedömningen och reglerna. Vi fick en hel del att tänka på idag, både två- och fyrbeningar. Så roligt och nyttigt för oss alla!

På kennelträffen hade jag också med ett gäng kallvilt som vi i slutet lät valparna bekanta sig med. Alla nosade på med viftande svansar och stort intresse. Efter lite övertalning lyckades alla också apportera lite grann. Väl hemma, efter att Bonnie legat på laddning ett par timmar, provade vi viltet en gång till. Denna gång med ännu större intresse att bära och lämna av hos mig. Är så nöjd med Bonnie idag, känner så mycket för den här lilla tjejen.

Fredag 24/7

Jag dammade av systemkameran och knäppte några bilder på Bonnie här om dagen. Hon är så vacker min lilla tjej, jag höjer henne till skyarna jämt och det känns väldigt kaxigt men jag är verkligen så nöjd med allt hon är (och kan inte sluta uttrycka det, haha). Imorgon fyller hon och syskonen 6 månader! Känns otroligt att tiden gått så fort.


Onsdag 24/6

Time flies och det har hänt mycket senaste tiden. Lyra har spenderat mycket tid under våren och försommaren hos min mamma och hennes sambo på deras gård på Ekerö. Hon stortrivs och strövar fritt på gården hela dagarna. Att se henne busa med grannarnas hundar och sova på gräsmattan i skuggan under fruktträden får mig att inse vilket fantastiskt hundliv hon får möjligheten att leva. Det är hon så värd efter valpkullen i våras. Jag spenderar också en hel del tid på gården men pendlar hem till Uppsala emellanåt och Bonnie är nästan alltid med mig, både hemma och på jobb.

Bonnie och Lyra har en otroligt fin relation och jag ser tydligt att Lyra är mer engagerad i Bonnie än hon någonsin varit i en annan artfrände. Hon är väldigt tålmodig med Bonnie och tillåter kanske mer än hon borde. De leker tillsammans varje dag och jag upplever att de verkligen trivs ihop men att Lyra också uppskattar en del egentid emellanåt.

Bonnie och resten av kullen fyller 5 månader imorgon och de är allihop underbara individer och utvecklas i en hiskelig fart. Vi har hunnit med ännu en valpträff, 14/6 spenderade vi en halvdag på Knivsta hundsportcenter. Tyvärr kunde inte alla komma och det är inget jag räknar med heller, flera har långt att åka och covid-19 är också en begränsande faktor. På denna träff var Forsa (Gemma), Ripa (Capella), Lennon (Alasco) och förstås jag och Bonnie med. I hundhallen var det svalt och skönt, vi gjorde lite av varje. Alla fick prova på rallylydnad, springa genom agilitytunnel, närsök och markering med kallvilt. Alla valpar visade på stort mod och härligt fågelintresse.

Nu har jag en sommar framför mig med lite av varje att stå i. För första gången på många år har jag inte en heltidstjänst över sommaren utan istället valt att jobba timmar. Det gör att jag kan styra mycket mer över min tid och vara mer ledig än jag brukar vilket är perfekt när jag har Bonnie att fostra och träna.

Fredag 15/5

Jag ligger lite lågt med uppdateringar här nu då studierna upptar större delen av min tid och mitt fokus. Det är slutspurten nu med sista tentorna på läsåret.

Bonnie växer så det knakar och jag är så otroligt glad över vilken härlig hund hon är. Så positiv, alert, orädd, pigg, trygg, gosig, busig och följsam. Vi har börjat lite smått med att träna gripandet den senaste veckan och det går över förväntan. Boken ”Valp till vardag och fest” är grunden till mycket av det jag gör med Bonnie. Jag låter henne bjuda fram beteenden, ramar in och jobbar med belöningsbaserade metoder.

Valpträff 25/4

Idag hade vi första valpträffen, på valparnas 13veckors dag. Vi höll till vid hundbadet (Lerhagsbadet) vid Graneberg söder om Uppsala. Castor, Trix/Bellatrix, Ripa (Capella) och Forsa (Gemma) var på plats med sina förare och familj. De resterande 3 grabbarna kunde tyvärr inte komma denna gång.

Det var förstås otroligt roligt att träffa alla igen. Valparna har blivit så stora och förarna har verkligen lagt en fin grund med sina små. Flera har redan kommit igång med grundträningen för apporteringen vilket är så kul att se.

Vi tränade på följsamhet, handtarget, grunden till avlämningar och störningar.
Vi pratade även en del teori kring skvallerträning, passivitet, låst fokus på markeringar och belöningar. Alla gjorde verkligen sitt bästa och det gick förvånansvärt bra trots miljön med alla nya störningar som var en stor utmaning för alla valpar.

Vi avslutade med att fika och låta valparna busa fritt vid vattnet. Lilla Bonnie tog självmant sin livs första simtur med fin och naturlig teknik, väldigt härligt att se.

Längtar redan till nästa gång vi ses!

Tisdag 14/4

Äntligen har lillan fått sitt namn, efter många om och men. 11 veckor hann hon bli innan jag slog slag i saken och bestämde mig – BONNIE 🧡

Bonnie var min mammas namnförslag för lillans räkning och från början var jag inte helt övertygad om att det var rätt. Men jag insåg att det är en skillnad att bara vara ovan vid ett nytt namn och att inte tycka om det alls. Nu har jag vant mig vid det och älskar det!

Bonnie är ett skotskt adjektiv som betyder vacker/söt. Jag kan inte minnas att jag träffat någon hund som heter Bonnie förut, det känns som ett ganska eget, modernt och gulligt namn. Skulle inte förvåna mig om det är ett namn som snart stiger i popularitet hos namngivna spädbarn i Sverige.

I övrigt har vardagen sin gilla gång här hemma. Jag pluggar enbart på distans pga de rådande omständigheterna med covid-19. Det passar mig utmärkt eftersom Bonnie ännu är för liten för att lämnas ensam.

Bonnie sover hela nätter och brukar väcka mig kl 7-8. Då går vi vår vanliga morgonrunda och hundarna leker av sig lite. Sen serveras frukosten och jag sätter mig framför datorn och lyssnar på föreläsning med en kopp kaffe i handen. Underbara mornar, jag trivs så himla bra i denna tillvaro.

Bonnie är som sagt 11 v gammal och väger nu 9,2 kg. Jag är väldigt nöjd med såväl hennes psykiska som fysiska utveckling. Hon är en frisk, stark, driven och sprudlande glad liten valp. Hon har lätt för att slappna av och somna oavsett miljö, är väldigt glad i folk, inbyggd på- och avknapp, apporterar spontant, biter inte sönder saker hemma, fullt trygg i all hantering, på alla underlag och i alla miljöer. Jag har verkligen ingenting att anmärka på hos henne (än, haha). Det bästa av allt är att alla valpköpare som också analyserat sina valpar från denna kull beskriver individerna som minst lika bra som Bonnie. Det är en fantastisk känsla att alla valpar uppvisar såna kvalitéer redan nu.

Än så länge har jag mest fokuserat på att bygga upp relationen mellan Bonnie och mig samt värdet i olika belöningar. Jag belönar alla spontana initiativ till kontakt med mig under promenader och har befäst mottryck länkat till grunden för att låsa fokus på givna föremål inkl störning. Hon är fantastiskt lättlärda och rolig att träna. Ska bli så himla spännande att följa henne och hennes syskon framöver.

Fredag 3/4

Vi vaknade till riktigt aprilväder imorse. Snön yrde och våren kändes plötsligt långt borta. Bara några timmar senare var snön borta, solen sken och fåglarna kvittrade.

Efter att ha suttit och pluggat vid datorn från morgon till lunch tog jag valpen och åkte till stan. Vi gick i lite affärer, gjorde ett par ärenden och lunchade med kompis. Valpen tog allt med ro, hon uppvisar verkligen allt jag kan önska av henne i det här skedet. Självständighet, stabilitet, trygghet, superfin av- och påknapp, kontaktsökande, mod och allt genomsyras av en härlig glädje som uttrycks i allt hon tar sig för. Att allt känns så enkelt och sjävklart med den här tjejen bådar gott för framtiden. Hon är sin mamma upp i dagen som valp.

Träningsmässigt ligger fokus fn vid att lära henne låsa fokus på föremål och tolerera störningar i samband med det. Successivt lägger jag in mottryck, stryker hennes päls och pratar. Detta är grund för bla markeringsträning i framtida apporteringsarbete samt impulskontroll och störningstålighet. Snart är det dags att lägga på ett kommando för låst fokus.

Jag tränar henne också att följa mitt backande och sitta i front med fokus på mig, det ska senare kedjas samman till ett fotgående. Leken utvecklar jag genom att belöna kamp med att alltid låta henne vinna och visa att det alltid gynnar henne att söka mig med föremål i munnen. Är noga med att inte belöna om hon passerar mig, jag vill bara ha henne i front. Detta för att rama in henne i korrekt position för framtida avlämningar.

Innan kvällens mörker föll hann vi även med att träffa en kollega med sin welshpojke Wilson som är nästan lika gammal som min valp. De röjde förstås nästan oavbrutet. Det är något alldeles särskilt mysigt med att se valpar leka tillsammans.

Onsdag 1/4

Idag har vi haft ljuvligt vårväder i Uppsala, det blev en lång promenad efter lunch. Valpen sitter snällt i barnvagnen varvat med att få springa och busa med Lyra emellanåt. Min lilla tik växer och frodas, idag visade vågen 7,0 kg. Hon sover hela nätter, är rumsren och otroligt härlig i sitt sätt. Jag upplever henne som en väldigt stabil och energisk flicka. Hon är glad i folk så inkallningen behöver vi befästa.

Lyra njuter av tillvaron med sin valp som hon leker mycket med men det märks att hon börjar längta efter att jobba med något annat än att vara mamma. Konditionsträningen är en prio nu för att få tillbaka hennes form efter dräktigheten innan det hinner bli allt för varmt ute. Sen är planen att pilla i detaljer i grunderna och planera träningsplan för vattendirigeringar.