Söndagen 9/5 genomförde 3 st av kullsyskonen i stjärnkullen FbR (Funktionsbeskrivning Retriever) i Vaxholm på bogesunds jaktgård. På plats var jag med Buckkeep Delta-Leonis ”Bonnie”, Natalie med Buckkeep Gemma ”Forsa” och Moa med Buckkeep Capella ”Ripa”.

För mig som uppfödare var det väldigt intressant att analysera lik- och olikheter. Jag är ju inget fan av att FbR bara får genomföras så sent som efter 1 års ålder då vi som förare vid det laget hunnit påverka hundarna väldigt mycket genom träning. Syftet är ju bla att se vilka egenskaper som är medfödda.. Lyra genomförde en annan inofficiell variant med liknande moment men vid 7 mån ålder vilket jag tycker gav en betydligt bättre bild av hundens medfödda egenskaper, det testet heter F.A.R.T (fågelhundsarbetstest) och är framtaget av Huntrets kennel.

Många likheter mellan Lyras F.A.R.T. och hennes döttrars FbR igår! Lyra visade som unghund precis som sina döttrar en väl anpassad aktivitetsnivå utan stress och stor apporteringslust.
Vi såg under FbR i söndags flera gemensamma drag i moment där systrarna har helt olika erfarenhet/träning. Dessa var de jag tog fasta på som underlag för avelsutvärdering.
– Sökarbetet, där jobbade alla våra hundar av hela området inom angiven tid i hög hastighet och aktivt nosarbete på ett önskvärt sätt för en retriever. Ripa är tränad i sök och Bonnie samt Forsa har knappt/ingen erfarenhet alls.
– Skott, alla tjejerna var orädda vid skott trots ringa/ingen erfarenhet av skott i träning.
– Passivitet, alla var tysta och lugna i de 3 olika passivitetsmomenten (med ett undantag för Bonnie, ett pip som varken jag eller någon annan hörde medan ett annat pip på en annan hund som flera hörde men som inte dokumenterades).
– Sammanfattningsvis en trio positiva systrar med stor apporteringslust, hög fart, bra uthållighet, tysta och lugna passiviteter och lagom pannben när det blev lite svårt. Jag är otroligt stolt och glad över hur fina hundar valparna blivit och är otroligt tacksam över mina duktiga valpköpare som är så engagerade och måna om sina hundar.

Via den här länken nås en detaljerad sammanfattning i text och bild av Lyras F.A.R.T. 1

I övrigt kan jag med stor glädje bekräfta att Lyra, precis som jag trott, är dräktig! Efter en snabbkoll med ultraljud stod det klart att det finns ett helt gäng små puppisar där inne, åtminstone 6 st tror jag mig ha kunnat räkna till. På måndag går vi in i dräktighetsvecka 5 och Lyra mår bra, till och från har jag sett lite illamående, sen förra helgen inget illamående men idag kräktes hon.

Hon har inte gått upp i vikt trots att hon sen vecka 3 sett allt rundare och rundare ut. Sannolikt är det livmodern som fallit ner lite av aktiviteten där och gjort att buklinjen blivit rakare utifrån sett. Från vecka 5 förväntar jag mig en snabbare tillväxt och viktökning, därför passar det bra att öka fodegivan ytterligare nu och börja dela upp det på 3 mål per dag.

Ännu kan mycket hända och dräktigheten är en känslig period på flera sätt, man kan inte ta för givet att det går bra. Jag är väldigt uppmärksam på hur Lyra mår och gör allt jag kan för att skapa goda förutsättningar för att hon ska må så bra som möjligt under den här tiden ❤️

Denna helg har det vi nått slutet av Lyras tredje dräktighetsvecka. Hon har visat viss tvekan inför maten och tagit lite längre tid på sig att äta upp. Ev kan jag tolka det som lite illamående. Jag tror dock att konkurrensen med Bonnie döljer ett eventuellt illamående om det är vad som yttrat sig nu.

Buklinjen tycker jag börjat hasa ner lite nu i ljumskarna, den är mer rak än tidigare. Precis så var det i den här veckan förra kullen också. Ännu är det för tidigt att veta om jag bara ser det jag vill se eller om hon faktiskt är dräktig. Vi är många som håller tummarna för den här kullen nu! 😁🙏

I början av veckan träffade vi Buckkeep Alasco (Lennon) med matte och husse för en exteriörbedömning hos en bekant till mig som föder upp utställningslabbar. Han fick fin kritik för att vara jaktlabbe, speciellt för sitt vackra huvud och uttryck. Om han blir ett ämne för utställning återstår att se, det skulle krävas en rejäl övervikt för att han skulle ha en chans i ringen och det känner nog både jag och hans familj inte riktigt är värt det. Men fin är han verkligen och otroligt lik Lyra i sitt uttryck!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Nu har det gått 2 veckor sedan Lyra var på dejt med Brave. 3 dagar efter andra parningen (18/4) slutade hon löpa vilket borde innebära att 18/4 var en ganska optimal parningsdag. Lyra har mått toppen under den här tiden, pigg, busig och sådär go som bara hon kan vara. Hon har varit väldigt hungrig, kanske lite mer än vanligt även om hon normalt sett är en väldigt matglad hund.

Mitt jobb som uppfödare är att redan nu göra anpassningar för att ge mina valpköpare så friska och trygga valpar som möjligt. Under dräktigheten har stress en stor inverkan på valparnas fosterutveckling samt framtida egenskaper och förutsättningar. Därför är jag glad över att vi sedan länge haft distansplugg i skolan så att jag och tjejerna kan hänga hemma under hela dräktigheten och ge Lyra maximal komfort och trygghet.

Vad tiken äter har förstås också betydelse för hennes valpar. Lyra får alltid omega3tillskott i maten och sedan några veckor innan parning får hon även Nutrolin Puppy & Mom i maten. Oljan innehåller omega3 fettsyrorna DHA och EPA som är väldigt viktiga för valpens utveckling, så pass att man sett att det påverkar kullstorleken (överlevnad hos embryo och tidiga foster). Utöver detta så har dessa fettsyror inverkan på valpens utveckling av sinnen så som syn, lukt och inlärningsförmåga samt tros minska risken för att utveckla atopi (omgivningsallergi).

Utöver puppy & mom får Lyra även Nutrolin skin & coat vilket hon ätit dagligen under många år nu. Hon får också Svenska djurapotekets blodpulver i maten. Fodret hon äter under dräktigheten är just nu en blandning av Eukanuba working & endurance samt Magnussons Junior och Magnussons ångkokta blötfoder. Eukanubamaten är väldigt energität och hon har redan lagt på sig ett fettlager över revbenen (0,5kg på en månad) som absolut inte är nödvändigt nu, tvärt om är det viktigt att hon är så fit som möjligt inför valpningen. Därför blandar jag ut med Magnussons som är något lägre i energi och ser till att hon får lika mycket motion som vanligt fram till dess att hon själv visar att hon vill ta det lugnare. Från vecka 5 tills valparna flyttar hemifrån så kommer Lyra stå på eukanuba hela tiden. Vad valparna ska äta vet jag ännu inte, håller på att spåna på detta.

Jag hoppas på lika tydliga dräktighetstecken i vecka 3 som Lyra visade när hon bar förra kullen. Då såg jag både implantationsblödning och illamående. Just nu vet man ju faktiskt inte alls om hon är dräktig överhuvudtaget så det gäller att ha is i magen ett tag till.

Då har vi spenderat helgen i Falun och fått till bra parningar mellan Lyra och Brave både igår och idag. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att det tar sig!

Det var en fröjd att fota den här vackra hunden, och han är minst lika fin på insidan! Så otroligt trevlig hund på alla vis. Är så löjligt peppad inför den här kombinationen!

Äntligen löper Lyra! Första bloddroppen såg jag kvällen 31/3 och om hon höglöper lika sent som förra gången borde parning vara aktuellt kring 15/4. Går allt vägen sen så föds valpkullen i mitten av Juni och blir leveransklar i mitten av Augusti.

Med 3 timmars enkel resa till hanen vill man inte chansa, visst kunde det varit betydligt längre än så, men lite planering kräver det ändå. Åtminstone ett progprov känns säkrast att ta innan avfärd. Sen kan jag ju bo på hotell ett par dagar i Falun om det skulle behövas.

Det ska bli så otroligt roligt det här!

I torsdags hade vi årets första kennelträff! Alla tikar var på plats och nästan tur i oturen att ingen av hanarna kunde komma då både Lyra och Trix (Buckkeep Bellatrix) var på g att börja löpa. Vi fick en underbar dag i solen och det blev mycket teorisnack, grunderna är så viktiga att förstå och jobba med när det gäller våra unga hundar. Sen blev det fika följt av närsök och markeringar. Så fantastiskt kul att få se alla in action och underbart att våren är här, nu kan vi fortsätta träffas regelbundet igen. Nästa planerade träff är redan om 2 veckor.

Oj vad dagarna går sakta nu, Lyra visar alla tecken på att löp är i antågande. Så fort hon börjar löpa ska jag planera parningsresan till Falun, håller tummarna för att det tajmar bra med kurser och plugg. Valpförfrågningarna haglar in på mailen numera, jag gör vad jag kan för att hinna svara alla. Det märks verkligen att intresset är stort för rasen och sporten vilket gör mig så glad, jaktapportering med en hund som är ämnad för uppgiften är ju bland det roligaste som finns!

Förrförra helgen kom Lennon (Buckkeep Alasco) och hans familj förbi på ett spontanbesök. Hundarna hade verkligen jättekul och det var lek mest hela tiden. Bonnie är ju alltid på bushumör så hon är väldigt lättflörtad. Lyra som kan vara lite tråkig ibland kom verkligen igång och de röjde rejält alla tre. Det är Bonnies förtjänst, hon håller verkligen Lyra igång. Det går inte en dag utan att Bonnie och Lyra röjer och leker hemma på gården. Underbart att se hur mycket de har ut av varandras sällskap.

Det var länge sen jag såg Lennon sist och det första jag tänkte var hur slående lik Lyra han är i ansiktsdragen och blicken. Han har vuxit upp och blivit en riktigt stor och rejäl kille, utan att kunna ett skvatt om utställning vågar jag säga att han är en helt fantastiskt välbyggd och vacker hund. Och minst lika fin på insidan, så cool, trygg, glad och härlig. Man blir så stolt som uppfödare över att se hur bra hundar man tagit fram, och med en stor hjälp från mina duktiga valpköpare förstås, utan deras insats hade det aldrig blivit såhär bra som det blev.

Sen senaste inlägget har ännu ett glädjande röntgenresultat rasslat in, Buckkeep Castor är fri på både höfter och armbågar, så skönt! Är otroligt tacksam över att så många av mina valpköpare röntgat sina hundar, man gör alla en tjänst genom att röntga sin hund, inte minst rasen i stort.

• 

• 

Det blir av någon slump nästan regelbundet ett inlägg i månaden här, skulle vilja att det var oftare men livet kommer emellan förstås. Och plugga till veterinär gör man ju inte med vänster hand direkt. I stort sett all vaken tid går åt skolan och hundarna utöver mina vardagliga måsten, tur att man inte har någon sambo eller människovalpar att tänka på!

Jag satte igång tjejerna lite försiktigt idag efter vad som känns som en lång vintervila men det har nog inte varit mer än 6 veckor eller något sånt. Lyra var minst sagt taggad, det märks så tydligt på henne eftersom hon är så lugn i sin karaktär. Det blev först lite repetition av grunder för att checka av vad Bonnie minns och då var Lyra mest bollkalle. Sen pillade jag lite med fotgående och fokus på Bonnies position, hon har fått en ny belöningsplacering nu på baksidan av mitt lår och en position där hon har bogen bakom mitt knä. Jag tycker det är behagligt då jag kan vända mig ohämmat utan att riskera att kliva på henne vilket är viktigt i alla sammanhang där man måste markera flera apporter samtidigt. Lyras fotgående är en katastrof men det har varit ett medvetet val att släppa på tyglarna för att fokusera på att stärka hennes självförtroende i uppgifterna hon får. Jäklar vilken skillnad det blev i hennes tryck sen jag struntade i detaljer och fokuserade på att ändra känslan istället, då kom ju resten på köpet!

Bonnie höll ihop så himla fint idag, jag är positivt överraskad. Jag har alltid upplevt henne som samlad i träning men den svåraste störningen för henne är att sitta hos mig och se Lyra jobba i marken samtidigt som jag blåser och dirigerar. Det fixade hon klockrent idag utan en tillstymmelse till oro/byte av position. Hon hade bara den där koncentrerade uppmärksamma förväntan som hon brukar ha när andra hundar jobbar. Det är alltid svårt att veta vad utfallet beror på men jag hoppas att mitt grundliga upplägg på rutinerna kring träning/aktivitet och mitt fokus kring känslan hos henne kan ha gett den frukt jag får skörda nu. Otroligt roligt är det i varje fall!

Bonnie fick ett par markeringar på vall utan referenspunkter vilket blev en utmaning men det gladde mig att se hur hon kopplar på nosen och jagar i nerslagsområdet istället för att bara springa när det blir svårt. Idag såg jag tydligt att hon följde upp vittringen fint när hon låg rätt i vind och fick dummyn i näsan. Min duktiga flicka! Det är så himla roligt att träna en så ambitiös unghund som Bonnie.

Lyra fick ett blint linjetag på 200 meter över vall och dike sen ett stopp och dirigering in i ett för henne helt nytt område där jag medvetet väljer att inte blåsa stopp och närsök då jag tror att hon ligger rätt i vind och då ska kunna jobba självständigt vilket hon också gör. Hon springer rakare och längre av att jag avstår att utnyttja hennes höga förbarhet genom att blåsa in henne på centimetern till rätt område, tänk att det tog mig så många år att fatta det. Att känslan hos hunden ger så mycket uttryck i dens arbete, det är så självklart egentligen men jag har nog aldrig riktigt fattat innebörden på djupet förrän nu.

I övrigt har mina lojala, underbara valpköpare röntgat sina hundar nu vid 1 års ålder med glädjande resultat! Totalt 6 av 8 valpar är i dagsläget röntgade varav 5 st friade, jag är så glad och nöjd! Stort grattis till mina fina valpar och valpköpare! ❤️
Buckkeep Sirus HD: A (A+A), ED: ua
Buckkeep Gemma HD: A (A+A), ED: ua
Buckkeep Capella HD: B (B+A), ED: ua
Buckkeep Alasco HD: B (B+A), ED: ua
Buckkeep Bellatrix HD: B (B+B), ED: ua
Buckkeep Delta-Leonis HD: C (C+B), ED: ua

Tyvärr har alltså min egen Bonnie höftledsdysplasi och fått grad C vilket tog mig tid att bearbeta och jag har fortfarande lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det avseende framtiden. Idén om att hon kunnat vara en kandidat för avel är nu helt utesluten trots att man säkert kan fixa en kull med index över 100 ifall man väljer ”rätt” hane, det känns inte rätt för mig. Frågan nu är om jag ska fortsätta satsa på Bonnie så dedikerat som jag gjort hittills avseende träning och framtida tävlingsmål. Det återstår att se, jag behöver låta det här sjunka in mer innan jag hittar en ny väg framåt.

Planeringen för nästa kull är igång lite mer definitivt nu när jag sett majoriteten av första kullens röntgenresultat. Jag har valt hane och kommer inom kort presentera honom och mitt tänk kring kombinationen här på hemsidan.

Ett axplock av bilder från den här gnistrande kalla vintern vi fick. Oj vad hundarna har njutit alltså! Lek i snön varenda dag utan undantag! Fotokvalitén är tyvärr riktigt kass men det får duga tills dagen jag sparat ihop till objektivet jag drömmer om.

Stjärnkullen fyllde 1 år i måndags och det känns overkligt och fantastiskt på samma gång. Det har varit så otroligt roligt att följa den här kullen under året som gått. De har hamnat så rätt allihop och jag känner mig lyckligt lottad över vilka fina familjer valparna fått.

I december fyllde alla i ett anonymt formulär digitalt då jag ville utvärdera kullen lite närmare och anonymt för att få så ärliga svar som möjligt. Det var frågor om olika saker som jag tycker är viktiga för mig ur avelssynpunkt, tex föremålsintresse, skottreaktion, hälsa, rädslor, och egenskaper som följt valpen sen leverans. Även flera öppningar för personlig feedback till mig i min uppfödarroll. Resultaten var egentligen inte överraskande för mig, jag har ju god kontakt med alla men det kändes ändå otroligt härligt att sammantaget få bekräftat att den här kullen blev så bra. Vad jag däremot blev förvånad och tagen av var hur mycket cred jag fick. Jag är min egen största kritiker och det är en utmaning att hantera det. Att få så varma ord från valpköparna betyder väldigt mycket för mig. Det är så galet kul det här med uppfödning! Jag ska försöka ta mig tid att göra om hemsidan någon dag och presentera varje valp lite mer individuellt, vet att många är nyfikna!

Ännu en anledning att fira är att första röntgenresultatet kommit! Buckkeep Sirius är kennelns första röntgade hund och inte nog med det så slog han till med både A-höfter och 0 på armbågarna. Både jag och hans familj är förstås jätteglada. Nu är det bara 7 st kvar att oroa sig för och snart är det dags för mitt egna lilla busfrö att lägga sig på röntgenbordet, spännande!

Jag går i planeringstankar inför nästa kull och det är med stor förväntan. Lyras löpcykel blev lite förskjuten efter valpkullen för ett år sen så hennes senaste löp var i Oktober 2020. Om hon håller sig till sina 5,5-6 månintervaller som hon brukar så borde nästa löp komma i början av April. Att välja hane har förstås varit jättesvårt men han med stort H som står högst på listan känns klockren rakt igenom och jag har fått så fina referenser på honom. Jag vill låta några fler röntgenresultat från stjärnkullen trilla in först, sen ska jag presentera den här fina grabben på hemsidan och hur jag tänkt kring kombinationen.

I övrigt ligger vi lite lågt med uteträning nu av förklarliga skäl, istället går vi mer promenader och tjejerna verkar vara helt okej med läget. Lyra har någon slags high nu och är verkligen i sin mentala formtopp känns det som, vi har väldigt roligt tillsammans och hon leker mer än vanligt med Bonnie.

När det gäller Bonnie så är hon så härlig att jag måste nypa mig i armen ibland. Så explosiv och ambitiös i arbete men samtidigt så nära till lugn och fokus. För ett tag sen hamnade vi i någon fas där vi missförstod varandra ibland och hon blev väldigt fjäskig i sin känsla att jag förväntade mig prestation i något hon inte förstod. Det är nog nyttigt att ibland stöta på små gupp på vägen mot utveckling och mål. Man får tänka till och jag lär mig mycket av analysera och justera min roll som hundförare och tränare. Jag förstod ganska snabbt att det bara handlade om att jag var otydlig och hade orättvist höga förväntningar på henne i flera lägen. Så fort jag ändrade mitt sätt, blev tydligare och slog ner tempot så hamnade hon helt rätt i den där härliga fokuserade lugna attityden som jag älskar hos henne. Tänk hur enkelt det är egentligen, om man bara har lite självinsikt. Vilket nog också är den egenskap jag finner absolut viktigast hos människan som varelse.

Det var allt för denna gång, nedan följer veckans bildskörd 🧡🖤

Vi fick kanske den bästa julen någonsin. Lugnt och skönt med massor av god mat och superfint väder med mycket utevistelse. Solen sken över det frostiga gräset vid sjön på julafton. Jag, mamma och Ville satt lutade mot fiskebodens vägg och insöp stunden med kaffe och lussebullarna jag bakade på lucia. Sen fick hundarna sig en riktig genomkörare. Naturen där vi bor bjuder på så otroligt många olika möjligheter och det gör träningen så rolig!

Dels skickade jag tjejerna på långa linjetag som de varit med och ställt ut. Vi utnyttjade traktorspåren ner mot sjön och Lyra som växt i självförtroende under hösten gick 270 meter utan att tveka. Bonnie som redan har ett självförtroende som heter duga fick en linje på 170 meter. Blev så glad när jag såg hur hon plockade dummyn sådär snyggt i farten och med fint grepp mitt över.

I tätt, högt gräs precis invid vassen pillade jag ner ett närsök med minidummies. Bonnie gick jag ut och satte i området, återgick till Lyra som satt kanske 50 m bort och därifrån bad jag Bonnie närsöka. Jag vill se att hon håller området lika bra på håll som när jag står nära. När det funkar klockrent sätter jag ihop det med dirigering och stoppsignal.

Lyra skickade jag 3 ggr till samma närsöksområde fast från en ny vinkel och längre avstånd vid varje skick. Hon gick som en klocka, min duktiga flicka.

I övrigt så har jag satt ihop delmoment till en helt ny avlämning för Bonnie där hon fryser med dummyn i min hand och bara släpper på tack. Är väldigt nöjd med hur fint hon tar sig an uppgiften. Jag har en hel del kvar i Bonnies grundutbildning och hade bara jag fått bestämma hade vi gjort allt på en gång ungefär. Men med en het hund i kopplet vet jag hur viktigt det är att skynda långsamt och fila på detaljer redan från början.

Vi har sen några veckor tillbaka börjat gå regelbundet på simträning hos Johanna på Liljedahls Hundhälsa. Jag är så himla imponerad och nöjd med beslutet att kosta på oss en hundfysioterapeut. Johanna är så himla duktig och har lärt mig jättemycket om den här rehabformen. Lyra tycker simmet är riktigt roligt och har varit en stjärna under inskolningen i poolen. Min duktiga fina Lyra, så otroligt lugn och enkel att ha att göra med i allt sånt här nytt. Bonnie har tagit några fler repetitioner på sig att bli självständig i poolen men snart kan jag nog kliva upp och låta henne simma utan mig i vattnet. Imorgon bär det av igen!

Coronaläget är fortfarande kritiskt, om inte värre nu än innan. Det innebär att valpträffar känns avlägset att organisera. Även om det är helt ok att träffas utomhus så är det för kallt för att ses någon längre stund ute. Blir ev någon kortare träff framöver för de som bor nära. Hoppas på bättre förutsättningar till våren att samla hela kullen som jag längtat så efter!

Time flies. Antagligen känns det så för att jag ständigt har ett par bollar för mycket i luften. Svårt att begränsa sig när allt är så kul!

Bonnie, min Bonnie. Hon är en stor tjej nu! 10 månader om 1 vecka och overkligt nog fyller stjärnkullen ett helt år i Januari. Då är det dags för både HD+ED-röntgen och förhoppningsvis även Fb-R som jag försöker organisera mitt i den här coronapandemin. Mina härliga valpköpare är så engagerade i sina hundar och jag får ofta rapporter om hur det går. Kunde inte hittat bättre hem till mina guldklimpar!
Det som genomsyrar kullen är den härliga inställningen till arbete och hur trevliga de är i huvudet. Det är ganska bra fart i dom allihop men i god balans med övriga egenskaper och utan stress som det verkar hittills. Jag är så nöjd med den här kullen och längtar efter att få se hur långt vi kommit med våra små stjärnor om några år.

Träningen på hemmaplan är väldigt rolig just nu och det är en enorm motivationshöjare att se en så ung förmåga som Bonnie lyckas sortera intryck och signaler så fint. Än är hon lite för omogen för att jag ska släppa henne vind för våg på stora uppgifter. Jag vill att hon ska förstå sina sinnen lite mer först och inte bara göra det hon tycker är roligast i världen, dvs springa för kung och fosterland. Hela hösten har vi tragglat grunder och jag är ganska noggrann i detaljerna vilket verkligen burit frukt som jag får skörda nu. Det vi gör mest av i dagsläget är:
– fotgående i brötig otillgänglig terräng som utmanar hennes följsamhet
– grunden till dirigeringar genom att shejpa in lönsamheten i att studera mitt kroppsspråk
– passivitet med rätt känsla
– avlämningar: söka min hand självständigt

Grunden till markeringar kan hon, här saknas mängdträningen för att bygga erfarenhet men det har jag inte bråttom med. Närsöket gör hon otroligt effektivt och jag lägger det lite på hyllan nu tills vi har en stoppsignal och dirigerbarhet i henne. Vattenavlämningar glömde jag helt bort i somras så det får vi plocka upp till våren, tills dess ska avlämningarna på land sitta som en smäck. Storsöket fick hon prova på tidigt i höstas och skötte sig med bravur. Även detta är en uppgift som kräver lite mognad, tex att använda näsan och inte bara springa som en tok samt inte låta sig distraheras och göra några byten. Därför vill jag först under lite mer kontrollerade former se henne diskriminera lite bättre mellan impuls och medvetet arbete innan hon får börja träna stora sök på allvar.

Jag är mjuk, tydlig, glad och lugn när jag tränar Bonnie och försöker alltid återkoppla till vilken känsla jag vill att hon ska ha i momenten och hur jag kan hjälpa henne dit om hon inte redan är där. Hennes härliga yvighet, stora driv och will to please vill jag bibehålla men samtidigt rama in den här härligt dynamiska personligheten på ett rättvist och schysst vis. Jag tror att man gör unghunden en björntjänst om man låter dom härja fritt hela första året eller om man styr valpen mycket och inom en allt för snäv ram. Balansen där emellan är vad jag försöker bibehålla som en röd tråd i allt vi gör tillsammans.

Lyra är ett eget litet kapitel för sig. Min fina fina Lyra. Jag kommer nog aldrig få en hund som henne igen. Det slår mig hela tiden hur klok hon är och hur väl vi känner varandra vid det här laget. Så små signaler oss emellan säger så mycket. Dagtid är Bonnie ganska dryg om jag och Lyra försöker umgås lite ostört men om nätterna är det bara jag och Lyra. När lampan släcks dyker hon in under täcket och rullar ihop sig som en räv mot mig. Att få somna så med hennes mjuka värme så nära intill är bland det bästa jag vet.

Träningsmässigt jobbar jag upp både kondition, tryck och självförtroende i Lyra nu. Hon får gå ganska stora sök vilket hon hanterar väldigt bra. I övrigt donar vi med en del blinda apporter och att få in distanserna i kroppen hos henne. Hon får regelbundet gå samma typ av långa linjetag i kända områden vilket jag tycker mig se redan ger bra resultat. Sen är det alltid en utmaning att inte blåsa för mycket på den här hunden. Hon är ju otroligt styrbar vilket jag med facit i hand har missbrukat lite. Jag har bannat mig själv en hel del för det men det är alltid lätt att vara efterklok och nu får jag vara glad för att jag vet vad jag ska ändra på. Lite av de brister vi haft har jag insett kan grunda sig i det här. Lyra måste få utrymme att tro på sin förmåga och få använda sin fenomenala näsa till det den faktiskt är till för. Just nu är det viktigare än att detaljerna är perfekta. Förhoppningsvis får jag se en apportör som blommar ut ännu mer framöver när rätt förutsättningar ges 💖

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•